Logga in
Logga ut

Erika Nilsson-Waara, Linnea Nilsson-Waara, Niclas Bentzer & Oscar Detmer

Waara Worldwide

Här kommer vi att dela med oss våra upplevelser från sommarens två långturer. Paddling längs Nordens längsta vattenväg och löpning längs Skåneleden. Det finns mycket vackert att se i Sverige och förhoppningsvis blir ni själva nyfikna på att upptäcka några av de guldkorn som vi kommer att passera. Du är varmt välkommen att kommentera, gilla, dela och ge feedback på våra inlägg. Vi är tacksamma för vårdade ordval. Vi finns också på vår hemsida: www.waaraworldwide.com och www.deluxeturer.se

Hälsningar Erika, Linnea, Oscar & Niclas.

Epilog: Paddla Nordens längsta vattenväg

Skellefteå  

FAKTA

Start: 30 juni 2018 Käringsjön, Härjedalen
Slut: 31 juli 2018 Långedrag (Göteborg)
Antal dagar totalt: 31
Paddlingsdagar: 28
Vilodagar: 3
Antal nätter i tält: 17
Paddlad sträcka: 805 km
Snittsträcka per dag: 28,75 km
Längsta sträcka: Snerta - Fredbo 43 km
Kortaste sträcka: Karlstad - Skoghall 10 km
Farkost:
- Käringsjön - Skoghall Kanadensare Ally kanot
- Skoghall - Göteborg Havskajaker Prijot Touryak 500 och Prijon Touryak 470 LV

 

Här är vi i Käringsjön, Härledalen och står vi redo att paddla till Göteborg. Foto: Mats Bentzer

 

Det började med att Niclas en blåsig oktoberdag bläddrade i boken ”Nordens längsta vattendrag” för mer än två år sedan. Det slutade med en 31 dagar lång paddeltur från Härjedalen till Göteborg. Den boken är inspirationen till denna tur.

Vintern 2016 presenterade Niclas idén för mig och sommaren 2017 bestämde vi oss för att sluta fundera och börja göra. Paddlingen längs Nordens längsta vattenväg skulle bli verklighet kommande sommar. Så med ett år kvar till start började vi på allvar att planera.

 

Förberedelser under ett års tid

Förberedelserna har innehållit allt ifrån kartstudier, jagat information om de olika vattnen, test av utrustning, paddelträning och inte minst att lära vår hund Storm att trivas i kanoten. Vår ambition har hela tiden varit att ha honom med, men vi var länge osäkra om det skulle fungera. Sista turen innan avfärd hittade han dock lugnet och vi beslutade att han kvalade in. Det är vi glada för. Att långtura med sin hund är en extra dimension.

 

Paddelträning i kanot och test av torrdräkter genomföre vi under våren. Även att träna Storm på att vara i kanot och vänja sig vid flytvästen. Foto: Roger Strandberg

 

Varierad natur och olika karaktär på vattnet

Naturen längs vår färd har varit varierad. Det började med fjäll. Hemtamt och vackert. När den sista trädfria toppen hamnat bakom våra ryggar i Trysil tog de djupa skogarna i norra Klarälvdalen vid. I takt med minskad fallhöjd ökar älvens kurvor markant. Den låga vattennivån tvingade oss att hålla huvudfåran, den så kallade ”kungsådran”. Det betyder att vi måste följa älvens ytterkant, och därmed den längsta vägen. I Vänern fick vi uppleva fantastisk skärgård men ett myller av små öar, vikar och uddar. De längre passagerna med öppet vatten var extra spännande. Vidare söderut mot jordbruksmarker och en tilltagande civilisation för att avslutas där älven omgärdas av tunga industrier och trafikeras av stora färjor.

Även vattnets karaktär har förändrats drastiskt längs färden. Vi har paddlat allt från stora sjöar, små åar med strida strömmar och forsar till lugnflytande älv. Alla med sina tjusningar och utmaningar. Delar av färdvägen har inte varit möjlig för oss att paddla. Ibland har strida forsar, lågt vatten och den mänskliga påverkan i form av kraftverk och slussar tvingat oss till lyft. Vissa enkla och planerade, andra helt oförberedda och krångliga. En sak är säker. Långa paddlingar kommer nog alltid innebära en del lyft. Det är vi nu mentalt förberedd på.

I Femundselva fick vi tampas med forsar och många gånger kliva ur då vi kört fast på stenar. 

 

Sådana här magiska vyer fick vi när vi paddlade på Femunden, Norge. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Byte av farkost

Inför korsandet av Vänern bytte vi vår kanadensare mot varsin havskajak och därmed tog Storms resa slut. I en kajak ryms inte 25-kilo hund.

Både jag och Niclas har paddlat tidigare. Både kanadensare, kajak och forsrännarbåt. Men erfarenheten är begränsad. Därför bestämde vi oss att gå en kurs i paddling via Älvdalens Utbildningscentrum när tillfället dök upp. Mycket nyttigt. Men ändå kändes det väldigt spännande att bege sig ut på denna långtur. Lärdomarna har varit många. Men oavsett om jag tar mig fram vandrandes, skidandes, cyklandes eller paddlandes är essensen i att vara på långtur den samma; storslagen natur och det enkla livet. Att fokusera på att röra sig framåt, äta och sova. Ett liv fritt från abstrakta och mentala problem. Fritt från köer, försenad kollektivtrafik, tider att passa och konsumtion. Det är ”hands on” som gäller. Är du hungrig, ät. Är du törstig, drick. Är du kall, klä på dig och rör på kroppen. Problemlösningen är basal. Det är lätt att må bra.

 

I Karlstad bytte vi farkost till kajaker och nu väntade korsning av Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Den sista dagen vaknade vi i Kungälv och beräknade 29 kilometrar till havet. Till slutmålet. Innan lunch hade vi avverkat 15 av de 29. Det är lätt att börja slappna av. Tro att det är klart. Men det fanns ett orosmoment kvar mellan oss och slutstationen. Göteborgs hamn. Vältrafikerad av både fritidsbåtar och stora färjor vilket resulterar i vågor från alla håll samtidigt. Dessutom motvind och returvågor som studsar runt mot kanalens branta väggar. Ett kokande bubbel som kräver full koncentration av paddlaren. Sightseeingbåtarna Paddan rör sig snabbt kors och tvärs över vattnet. Likaså kollektivtrafikens båtar. Det känns faktiskt olustigt att vara på platsen. Vill snabbt därifrån. Vid Stenaterminalen stod stora färjor vid hamn. När vi närmade oss slog klockan två och trossarna till Stena Gothica lossas från kajen. Vi retirerar och söker skydd bakom en kaj. Lukten av fiskehamn var påtaglig. Färjan kränger sig loss från kajen, vänder ett halvt varv och sätter iväg mot havet följt av ett pärlband fritidsbåtar som väntat in färjans manöver. När kusten är klar glider vi fram från vårt gömställe och fortsätter ut. Ett ovärderligt redskap är appen Marine Traffic. Där syns alla stora båtar och deras färdväg. Med hjälp av den kan vi planera och undvika att sätta oss i obekväma situationer.

 

I väntan på att Stena Line-färjan ska avgå. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Till dig som funderar på att paddla Nordens längsta vattenväg är min rekommendation att överväga att svänga höger i Kungälv och istället följa Nordre älv ut till havet och på så sätt undvika Göteborgs hamn.

Minnet är nog positivt selektivt. Det tråkiga och jobbiga verkar försvinna först ur medvetandet. Kvar blir det lustfyllda och ljusa. Så i denna stund framstår hamnen i Göteborg som det tuffaste hindret på vägen mot havet, fysiskt och mentalt. Även om lågt vatten tvingat oss till otaliga lyft av eländig karaktär balanserades på spetsiga klippblock, med stor ryggsäck och 20 kilo kanot och myggen obarmhärtigt bitandes på kroppen. Men sanningen är den att de lite jobbigare perioderna faktiskt är viktiga under en tur. Och även i det civiliserade livet. De gör att stunderna när allt flyter på som de ska, blir extra njutbara. Kalla det balans, ying & yang eller vad du vill. Det behövs kontraster för att förstärka upplevelsen. För att förstärka livet!

 

Svemester, nära och kära!

Vi är oerhört tacksamma att få ha delat detta äventyr tillsammans. Vi slår verkligen ett slag för att upptäcka mer av vårt avlånga land och att göra det med dem som du gillar mest.

Semester med familjen och att vara på hemmaplan (i Sverige) är att rekommendera.

 

Så tänk dig noga för innan du bestämmer dig för att bläddra i en bok, för det kan resultera in en nyfikenhet som inte kan tystas utan som kräver ditt fulla engagemang för att tillgodoses. 

/Linnea

 

Lavinveckan inleds med norrsken

Höglekardalen Igår anlände jag och klassen till Höglekardalen, Jämtland. Vi blev varmt mottagna av ett vackert norrsken. Veckan kommer att innehålla lavinutbildning, längdskidåkning och topptursträning.



Norrskenet dansar på himlen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.



Vi fick ett varmt välkomnande till Höglekardalen av "det gröna skenet". Foto: Linnea Nilsson-Waara. 


Kika även in på vår hemsida: www.waaraworldwide.com
 

Over and out!

Linnea

 

Alla säger att topptura är så fantastiskt!

Rendalssölen, Norge
Torsdagsnatt. Klockan ringer 03.10. Det är bara att pallra sig upp och göra sig klar för den överenskomna samlingstiden som är kl.04.00 på skolan. Det är underkylt regn ute. Skit också. Bilresan upp till Rendalssölen kommer att bli intressant och jag som dessutom är åkrädd på vintern.

Larmet går kl.03.58

Väl framme på skolan går jag in genom den vanliga entrén, dörren är olåst. Larmet utlöses - sirenen tjuter illa och jag ringer min lärare som är på väg till skolan. ”Det är inget att göra åt… vaktmästaren kommer till skolan för att stänga av larmet”, säger han. Skit också - igen. Nåväl. Förlåt vaktmästaren. Från och med nu kan dagen bara bli bättre, tänker jag.
 
Detta beskriver min morgon inför klassens och min första topptur. Vi beger oss av mot Rendalssölen som ligger i Norge. Körtid från Älvdalen och dit är cirka 2,5-3 h. Hit har jag varit två gånger tidigare och jag blir alltid lika fascinerad av de majestätiska fjälltopparna. Ena gången blev det en löptur upp på den högsta av de tre topparna, andra gången var vi dit med skolan på ”höstturen” och nu var det dags igen. Men denna gång på topptursskidor.

Rendalssölens toppar i höstskrud. Vi toppturade upp på den vänstra.

Vad är topptursskidor?
 
”Topptura är det bästa som finns”. Ok tänker jag. Vad är det egentligen som är så bra med topptursåkning? Du går med stighudade slalomskidor och slalompjäxor upp på ett berg. Tiden att gå uppför kan ta flera timmar och åket ned minuter. Vad är då tjusningen med att gå i flera timmar och få göra ett åk som tar några minuter?!!! Idag skulle jag få bli varse om detta fenomen.
 
Väl framme på parkeringen svirade vi om till topptursutrustning. Topptursutrustning innebär att man har en slalomskida (dock något bredare för att klara av att åka utanför pisterna), stighudar som klistras fast på skidans undersida och liknar en tygmatta som gör att du kan traska uppför rätt så brant lutning. Bindningarna ser lite annorlunda ut jämfört med bindningarna på en slalomskida. Fronten är ledad så att du ska kunna gå upp på tå - jämför hur längdskidspjäxan sitter fast, men med infästning för en slalompjäxa så klart. Bakbindningen går att rotera så att du kan ha den i tåläge (lös häl) till att sätta fast hälen så att det blir åkläge.

Topptursutristning påminner om slalomskidor, men med ledad frontbidning och löstagbar häl som möjliggör gå- och åkläge. Foto: Mikael Wiethe.

Stighudarna möjliggör gång uppför berget och tas av innan man åker ned. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Packa lätt så blir det rätt
 
Ett internt mål med denna utbildning är att jag ska lära mig att packa rätt och lätt. Detta tycker jag mig ha lyckats med idag. På min lista fanns topptursskidor, stighudar, pjäxor, mat (lunch, bars, äpple och termos med varmt vatten), första hjälpen, förstärkningsplagg, dunjacka, skaljacka och -byxa, hjälm, googles, extra vantar, buff och mössa, samt telefon och extra batterier. Eftersom vi vistas i lavinfarlig terräng hade jag också med mig transciever, sond och spade. Området var enligt vår utbildningsledare väldigt säkert, men där laviner kan utlösas så måste denna utrustning alltid finnas med.

Med lätt och rätt packning blir det mer trivsamt att ta sig fram på skidorna. Foto: Dennis Franzén.

En tranciever med läge "sänd" är ett måste då man ska topptura i lavinfarliga områden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Mat är A och O för att få i sig energi på turerna. Min termos med hett vatten ger mig på 10 minuter en varmlagad måltid. 
 
Förberedelse inför Jotunheimen
 
Denna tur var en förberedande check inför den omtalade ”Jotunheimsturen” som kommer att äga rum i mitten på april. Där ska vi gå upp på höga fjälltoppar och vara ute i fält flera dagar. Det kommer ställas höga krav på fysik och åkteknik. Därför var det mycket nyttigt för både klassen och mig själv att få göra premiär på topptursskidor. 

Transportsträcka på 4 km
 
Rustade för avfärd gick vi på skidorna cirka 4 km innan det blev dags för lunch. Med påfyllda energidepåer påbörjade vi nu stigningen upp mot toppen. Målet var Söre-toppen, men på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med den närliggande som var på litet lägre höjd. Vi tog oss upp via en ränna och väl uppe på toppen stormade det kraftigt. Jag fick verkligen fokusera på att hålla fast i grejerna och samtidigt klä på mig förstärkningsplagg, hjälm, googles, ta av stighudarna och sätta dem innanför jackan så att klistret skulle hålla sig varmt, samt klämma fram kameran för att föreviga min första topptursbestigning. Tiden upp inklusive lunch tog cirka fyra timmar och åket ned med transportsträckan tillbaka tog just under två timmar. Jag kan erkänna att klättringen uppåt gav syrakänning i benen.

På led tar vi oss uppför berget. En person spårar ett hundratals meter, går ur spåret och släpper fram nästa spårare. Foto: Dennis Franzén.

Vi gör oss i ordning på toppen med att ta av stidhudarna, på med förstärkningsplagg, hjälm och googles. Sen är he bara å åk! Foto: Dennis Franzén.

Själva åket då?
 
Att stå uppe på toppen, pusta ut efter den tuffa klättringen med alla de endorfinerna som pumpar runt och att se långt ut över fjällets vidder ger en inre tillfredsställelse. Att sedan få kasta sig ut på kalfjället och sväva fram över de stora fälten gör att en känsla av frihet infinner sig. Det ser inte snyggt ut när jag åker och man skulle säkert kunna göra en stilstudie på hur man tekniskt inte ska åka. Kroppen spänner sig lite extra över att åka off-pist och med en skräckblandad förtjusning av att jag är och nosar på okänt område. Men oavsett detta så kan jag medge att topptura är fantastiskt!

En hel flock med äventyrselever tar sig ned för fjället. Belöningen efter att ha klättrat sig upp på toppen.

Nybörjare på topptursskidor

Ett tips till dig som är sugen att testa på topptur finns kurser och enklare berg att börja med. Har du aldrig åkt innan så rekommenderar jag dig att hyra utrustning för att kolla om detta var något för dig. Under min första del av praktiken ska jag vara på Storulvåns fjällstation och där finns möjlighet till nybörjarkurser och åkning i olika svårighetsgrad.

Topptur ska avnjutas med gott sällskap. En hjälpande hand när man faller är alltid välkommet och säkrast ute på fjället. 

Over and out!
Linnea

 

Motgång föder framgång

Älvdalen Samtidigt som förberedelserna inför Kungsleden är i full gång pågår också ”livet på sidan av”. Vill man ta sig an en större utmaning innebär det oftast mycket administrativ planering, men även att man har tränat upp en tillräckligt god fysisk. 

Alla som har tagit sig an en större utmaning; såsom att åka på en längre resa, träna inför en tävling, utöva lagidrott eller att bege sig ut på en expedition, vet att förberedelserna kräver sina träningstimmar, rätt kostupplägg, tillräckligt med sömn, tid till återhämtning. Utöver detta behöver man tid kvar till att umgås med familj, sköta ekonomi/jobb, hushåll osv. Livsschemat går på rutin och att utesluta löppasset på grund av dåligt väder finns inte med i ordlistan.

På startlinjen och nära belöningen
 
Att bestiga Kebnekaiske är inte det svåraste berg att ta sig an, men vägen dit… träning, resan, ledigt från jobb och så vidare. När man väl är framme i Nikkaluokta och står på startlinjen så vet man att det all den tid man har lagt ned på förberedelserna nu är påväg att få sin frukt skördad - även om bergsbestigningen är utmanande så är den också ju också belöningen av allt slit. 

Linnea har siktet inställt mot toppen, Kebnekaiske 2013. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Förmånen att få öva friluftsliv i vardagen
 
Detta projekt är en del i min utbildning till fjäll- och äventyrsledare, vilket betyder att jag har har möjlighet att utöva friluftsliv större delen av veckorna. Även om jag inte är ute och åker turskidor varje gång får jag hela tiden lära mig nya saker om att vara ute på fjället. Inte minst ur säkerhetsperspektiv och känslan av att känna sig redo inför kommande utmaningar. Jag känner stort ansvar till att utbilda min syster Erika i fjällkunskap. Hon har absolut den fysik som krävs och även en hel del friluftsvana. Tillsammans kommer vi att stötta varandra och säkerligen ha någon het diskussion på vägen. Det finns inga garantier för utgången av detta äventyr, men med fokus på varför vi gör detta, vår envisa beslutsamhet och passionerade inställning kommer vi ge 110% från början till slut. Början är redan i full gång. Mitt mål med utbildningen är att i framtiden få fler människor att upptäcka allt det fina som vår fantastiska fjällvärld erbjuder. 

"Motgångar föder framgångar"

Till alla er som brinner för något och vill ta sig an en utmaning har jag bara ett budskap till dig - go all in! Steg 1 är att ta dig an förberedelserna… det kommer inte att vara lätt och säkert kommer du att stöta på motstånd och något bakslag på vägen. Ge inte upp. Om du mot förmodan inte skulle gå hela vägen så har du i alla fall gjort ett helhjärtat försök och du kommer att ha vuxit som människa. Att lära sig tolka motgångar som något positivt är kanske inte det lättaste, men jag tror faktiskt att motgångar föder framgång.

Motgångar föder framgångar. Med lite stöttning ökar chanserna att nå hela vägen fram.

Over and out!
Linnea

”Alltså Erika, ibland undrar jag bara varför?"

Falkenberg En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016. Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.

 

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

 

Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.

 

En summering av året

Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.

 

Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.

 

Nytt jobb och ny stad

Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!

 

En livsstil och fyra passioner

Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.

 Träning är en av våra fyra passioner i livet.

Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.

 

Nyckeln till utveckling

Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:

 

”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.

 

Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?

 

- Varför inte?

 

 

Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen. 

 

/Erika Nilsson-Waara

Fjällkedjans många ansikten

Älvdalen I mitten på mars påbörjar vi (Erika och Linnea Nilsson-Waara) vår första etapp i jakten på fjällets guldkorn. Under detta år kommer vi att upptäcka vår vackra fjällkedja i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy. På vägen hoppas vi möta stugvärdar, människor ute i fält och lokalinvånare som kan dela med sig av sin lokalkännedom om fjällvärlden.

 

På jakt efter fjällkedjans guldkorn. Dessa lär vi upptäcka på många platser.
Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Syfte med äventyren

Vår förhoppning är att vi ska kunna vägleda och inspirera fler människor till att upptäcka fjället. Det behöver inte vara så komplicerat och med rätt kunskap, utrustning och sällskap blir det säkrare och enklare att bege sig ut och få njuta av vår vackra fjällvärld. 

Detta projekt ingår också som en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare. Utbildningen är påbörjad i augusti 2015 och i november 2016 utexamineras hon med fjälledarnormen (en form av utmärkelse/certifikat som styrker hennes kompetens inom fjällturism för både vinter- och sommartid). Erika har under hösten 2015 vidareutbildat sig till Personlig tränare och kommer bidra med sin kunskap för att träna på rätt sätt inför turerna.

 

Kungsleden på turskidor 450 km 

Närmast har vi Kungsleden, 450 km, på turskidor framför oss. Leden, som vid anläggandet skulle bli ”kungsvägen genom Lapplands fjällvärld", är ett fantastiskt sätt att få se fjället ur dess främsta sida. Den anses vara en av världens bästa vandringsleder och har besökare från världens alla hörn. Just därför är behovet av underhåll extra stort och här har vi gått in och räddat 10 meter i projektet "stötta Kungsleden", vilken drivs av Svenska Turistföreningen. Hittills har en fjärdedel fått stöd och än finns många metrar kvar att rädda.

 

- Vi tänker att några metrar är bättre att rädda än inga och vi vill att kommande  generationer ska få chansen att uppleva det som vi får uppleva.

 

Erika på turskidor

Längs Kungsleden kommer vi att färdas på turskidor och med pulka.
Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Projektets innehåll och tidsramar

  • Vecka 11-13 kommer vi att åka turskidor längs Kungsleden (ca 425 km).
  • Cirka vecka 28-35 är planen att upptäcka hela fjällkedjan enligt Gröna bandets riktlinjer, samt bestiga de högsta topparna i våra fyra fjällandskap, (drygt 1300 km + fyra fjälltoppar).

 

Äventyren kommer för oss att bli riktiga prövningar och vi har mycket stöttning från många håll. Vi vill med denna blogg bjuda på kunskap, inspiration och visa på att utmaningar är till för att besegras. Bloggen kommer att uppdateras regelbundet under hela året; både inför, under och efter turerna. 

 

Varmt välkomna till tvillingarna Nilsson-Waaras fjällblogg

Du är varmt välkommen att kommentera, gilla, dela och ge feedback på våra inlägg. Vi är tacksamma för att du använder dig av konstruktiva, vårdade ordaval och förbehåller oss rätten att avlägsna opassande kommentarer på bloggen. Ta även en titt på vår egen hemsida www.waaraworldwide.com för fler inlägg och inspiration.

 

Med varma hälsningar Erika & Linnea Nilsson-Waara

Sommaren 2018 får ni följa med oss på två långturer. Paddling längs Nordens längsta vattenväg 73 mil från Härjedalsfjällen till Göteborg och löpning längs Skåneleden 100 mil. 

Bloggar