Bengt Larsson

Redaktören har ordet

Kommenterar och beskriver nyhetsproduktionen varvat med personliga reflektioner.

Logga in och fortsätt att läsa

 

Flera av er som besöker och läser pt.se och inte är abonnenter har redan noterat att något nytt händer. Efter ett antal klick på våra öppna artiklar får du en fråga om du vill fortsätta läsa utan kostnad. Motkravet är då att skapa dig en användare – ett gratiskonto.

Vi utvecklar våra digitala plattformar ständigt och den här modellen att låta dem som läser oss lämna information om sig själv i ett användarkonto är en viktig del inför vad som kommer framöver. Tydligast är vår strävan att försöka anpassa våra plattformar efter läsarnas intressen.

Bor du i Arvidsjaur ska dina lokala nyheter vara enklare att läsa. Samma sak gäller intresseområden. Det vill säga att PT i morgon kommer att vara mer anpassad för just dig.

Så med andra ord - ju mer vi vet om våra läsare desto bättre produkter kan vi göra.

Du som redan är abonnent berörs inte av förändringen. Du har redan ett konto och kommer inte att märka något. Du som är betalande kund har tillgång till mervärdena på pt.se som Plus-märkta artiklar, e-tidningen och kundklubben PTps.

Ni som skapar gratiskontot kan inte läsa Plusartiklar eller e-tidningen men fortsätta läsa allt som tidigare varit helt öppet.

Så, logga in och fortsätt läsa dina lokala nyheter. Kolla också in de digitala abonnemangspriserna som förändrats under året. Det finns fler alternativ än tidigare.

Det går bra för oss

Det går inte säga nog många gånger - Piteå-Tidningen är inte gjord av papper, utan nyheter. Jag var på middagsbjudning i helgen och med en tidningsman på plats så kom samtalet till delar att handla om PT och framtiden.

En sak är glädjande – det finns en oro för hur PT ska klara sig i morgon. Oron är för mig ett tecken på att folk bryr sig. Att vi behövs.

En sak som är mindre uppmuntrande är att Piteå-Tidningen så starkt förknippas med pappersvarianten. Eller snarare att vår digitala verksamhet liksom inte räknas.

Piteå-Tidningen på papper kommer vi att leverera till brevlådorna så länge den är efterfrågad. Vi jobbar hårt för att fortsätta den digitala omställningen utan att göra avkall på kvaliteten på vår tryckta tidning. Papperstidningen har en svårgreppbar kvalitetsstämpel över sig som bara har med det fysiska att göra. Pappret har trovärdighet, seriositet, en början och ett slut och andra positiva faktorer som egentligen inte har med innehållet att göra.

Vi tappar i upplaga på den tryckta tidningen och har gjort det i många år. Tappet i sig är inte något vi önskar men heller inget som förvånar. Det ser likadant ut i hela västvärlden även om lokala tidningar och Piteå-Tidningen hör till dem som tappar minst. Det borgar för årtioende med papperstidningen som en viktig spelare.

Men det är absolut ingen kris för den lokala journalistiken. Piteå-Tidningens digitala satsningar ger effekt och vi har större ökning digitalt än vad vi har tapp på papperet. Med andra ord når vi fler och fler med våra nyheter. Faktum är att vi i dag med hemsidan, mobilsajten och sociala medier kraftigt har sänkt medelåldern på våra läsare. Piteå-Tidningen har blivit en produkt för alla på ett helt annat sätt än någonsin i tidningshistorien.

Så Piteå-Tidningen är inte gjord av papper – den är gjord av nyheter.

Anledningar till att mörka

Förra veckan skrev jag i en Inblick på Piteå-Tidningens förstasida om en händelse som på många sätt kokar ned till kärnan av vad vi egentligen gör på en oberoende redaktion. Att berätta vad som är sant och relevant.

Så här skrev jag då:

Inget hade hänt

Häromdagen påstods ett knivrån ägt rum i Piteå. Vi fick det inte bekräftat och berättade inte historien. Det visade sig vara rätt beslut. Nu vet vi att det inte var något rån. Men på sociala medier fick ”rånet” fötter och givetvis med gliringar mot PT som inte vågar, vill, ids skriva. Tänk om fler kunde tänka den självklara tanken: fanns det något att berätta. Självklart mörkar vi inte det som är sant och relevant. Men nyheterna ska alltid passera faktakontrollen. Trovärdighet var ordet.

Det här är inga konstigheter för oss utan en naturlig del i vårt arbete. Vi betar dagligen av intressanta tips eller uppslag som av en eller annan anledning faller. Ofta för att det helt enkelt inte är sant, eller att vi inte med säkerhet kan säga att det är sant.

Det här är för mig självklart och att sprida osanningar är det nog ingen som vill framhålla som en del av sitt karaktärsdrag.

Men det finns delar av vår hantering av sanningen som faktiskt är och ska vara mörkade. Även om det hålls emot oss i termer som "pk-media" och eller att vi "inte vågar". Det finns flera situationer där vi mörkar delar av sanningen och vanligaste anledningarna är att skydda brottsoffer eller att uppgifterna inte är relevanta i sammanhanget och kan vara missaktande för andra.

Vid exempelvis incestfall är det i princip omöjligt att beskriva förövaren noggrant utan att riskera att offret skadas av publiciteten, eller som för någon dag sedan där en våldtäkt inträffat i ett hvb-hem. Här måste vi mörka vilket hem och till och med vilken kommun för att skydda de som utsatts för brottet.

Eller när det inte är relevant. En lärare som slår en elev kommer att beskrivas som lärare i vår artikel. En lärare som torskar för rattfylla eller misshandlar någon på stan får heta man i 50-årsåldern, eller något liknande. Yrket har då inget med saken att göra.

För läsarna och allmänintresset har denna hantering av uppgifterna ingen större betydelse. Det handlar helt enkelt om att vårt uppdrag är att leverera det som är sant och relevant.

Att det sedan finns människor som hävdar att vi styrs av ägare, annonsörer, har en politisk agenda eller är en del i någon skum konspiration – det är bara okunnigt.

Vi kan bara fortsätta att nöta på och jaga nyheter och presentera dem på ett sätt som gör att den stora massan verkligen kan lita på PT. 

Visst finns drivkrafter

 

Efter nyheten om tidningarna NSD och Norrbottens-Kurirens utökade samarbete är det många som vill säga sin mening. Det är bra. Det visar på den betydelse de lokala mediehusen har i samhället.

Jag ska inte recensera den modell NSD och Kuriren väljer för framtiden. Här är kan du läsa om förändringen. Men det finns argument i debatten som jag inte tycker känns uppdaterade. Framförallt denna tro på konkurrensen mellan just två tidningar som den viktigaste drivkraften för god journalistik.

I och för sig säger NSD och Kuriren att de ska behålla och vårda de två varumärkena på papper och trots gemensam bevakning göra urval som skiljer dem åt och bevara särprägeln i opinionsmaterial med mera.

Men kampen om läsarna står inte mellan tidningstitlarna. Den handlar mer om hur trovärdig och lokal journalistik ska vara självklar i en digital framtid. Där finns utmaningen.

Självklart resonerar jag med utgångspunkt från Piteå-Tidningen. Vi har inte haft en tidningskonkurrent sedan 50-talet. Att då säga att viktigaste drivkraften för bra journalistik är konkurrens mellan tidningstitlar blir ju lite märkligt.

För det finns också nackdelar med att allt för mycket snegla på vad konkurrenten gör. Risken för följa John och att det i någon mån blir konkurrenterna som sätter agendan åt varandra.  

Hittills har det gått mycket bra för Piteå-Tidningen. Våra digitala besökssiffror och antalet tidningsläsare sett till befolkningen är bland de högsta i landet. Hit har vi nått genom att hela tiden försöka vara relevanta för våra läsare och fullfölja uppdraget oavsett det handlar om de stora avslöjandena eller bevakningen av de lägsta fotbollsserierna.

Och det är klart att våra läsare kräver att vi är snabbt ut med nyheterna, att vi bevakar hur våra gemensamma resurser används, att vi beskriver samhällsutvecklingen, att vi utmanar och upprör och att vi har bredd i bevakningen och framförallt att det vi gör är sant och i förlängingen leder till ett bättre samhälle. Här finns en enorm drivkraft och vårt arbete bevakas i sin tur av kanske 50 000 recensenter varje dag.

Den drivkraften kommer tidningarna i Luleå också fortsätta känna oavsett grad av samarbete. 

  

 

Det rör dig



Det finns något som kallas kampanjjournalistik och det är av ondo. Det vill säga när journalister eller redaktioner tar ställning för en sak och sedan driver frågan på redaktionell plats. Problemet är att kampanjerna riskerar ge redaktionerna förlorat förtroende i någon mån. När det där med objektivitet och belysa alla sidor inte hålls heligt så är journalisten ute på svag is.

Men det finns också uppsidor med kampanjjournalistik. I min värld handlar det om att ta plats i samhället. Att redaktionerna visar någon form av vilja och visar att de bryr sig och inte alltid står som passiva åskådare och redovisar ett skeende. Visserligen är journalistiken i sig problemlösare. Att objektivt uppmärksamma och bevaka en fråga leder oftast till en förändring till det bättre.

Piteå-Tidningens redaktion håller den objektiva fanan väldigt högt. Hos oss är kampanjjournalistik i princip bannlyst. Men det finns undantag och där är ämnets karaktär är avgörande. Vi har till exempel berättat om alkoholens baksidor i vår kampanj Sober October. Där var det uttalade syftet att få våra läsare att åtminstone reflektera över sin alkoholkonsumtion.

I sommar kör vi kampanjen "Det rör dig". Ett sätt att uppmärksamma vikten av att låta kroppen jobba. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att stillasittande inte är bra och att röra sig mer, inom vissa gränser, alltid är positivt. Med det sagt har jag svårt att se att min eller redaktionens integritet på något sätt urholkas. Det finns inget kontroveriellt i att måna om medmänniskor.

Redaktionens del i kampanjen är att försöka beskriva fakta, hitta goda exempel och inspirera. Givetivs synat med journalistiska ögon. De reportage vi kommer att göra i sommar kan du lita på även om de går under vinjetten "Det rör dig". Förhoppningsvis väcker vi en del tankar ute hos er läsare och kanske bidrar till en förbättrad hälsa.

Det är också därför jag som ansvarig för Piteå-Tidningens redaktion med en stor glimt i ögat spelar tuff i filmen här ovan. Alla tjänar på att alla rör sig. 

Bengt Larsson Redaktionschef, ansvarig utgivare
Bor: Hortlax
Bakgrund: Journalist hela yrkeslivet. Redaktionell ledare på Piteå-Tidningen sedan 2000.
Vid sidan av jobbet: seglar när isen är väck, håller mig inomhus under kalla årstiden
Brinner för: Den lokala oberoende journalistiken och jakten på sanningen.
Kontakt, mejl: bengt.larsson@pt.se
Tel: 0911-645 92 Mobil: 070-226 88 18


 Vill du ställa frågor till Bengt Larsson hittar du chatten Fråga redaktören här. Givetvis kan du också kommentera blogginläggen och ställa frågor här på bloggen.

Bloggar