Sagan om lilla Plupp

BARN En blåhårig liten figur som bor i fjällen var huvudperson vid sagostunden, men godast var de torkade blåbären.

Sportlov, då passade fritidsbarnen i Öjebyn på att besöka biblioteket för sagostund. Ett 20-tal barn trängde ihop sig för att lyssna när bibliotekarien Mona Sjöberg lästa Inga Borgs ”Plupp och renkalven”. En av sammanlagt 26 böcker om den lilla blåhåriga figuren med röd näsa. Den första boken kom redan 1955.

Men först var det frågor om renar och samer. Och möjlighet att få känna på ett stort renhorn och smaka på himmelskt goda torkade blåbär.

– De smakar som russin, fast godare, sa Axel Sandberg och fick medhåll av flera andra barn.

Flera av barnen är invandrare och alla har inte sett en ren på riktigt och än mindre en hermelin eller fjällämmel. Så den efterföljande frågesporten med Plupp som tema var inte alldeles enkel att lösa.

Bokläsande är definitivt gränsöverskridande och flera barn ville berätta om sin favoritbok för undertecknad. Erik Lundström tipsade om ”Alexander gräver en grop” och Tanade Mohammed Issabile gillade ”Trassel”.

Elsa Nyberg berättade om sin dvärgkanin och Aya Hawdin om sina undulater som kvittrar, men inte lärt sig prata.

 
 
  • Mest lästa artiklarna